Skärpt amorteringskrav; hiss eller diss
Det var mycket snack och skriverier i veckan om det skärpta amorteringskravet. Men vad handlade det egentligen om och vad händer nu?
Det som hände i veckan var att Finansinspektionen (FI) gick vidare med det skärpta amorteringskravet till regeringen som nu ska fatta beslut om det ska börja gälla eller inte. Önskemålet från FI är att det skärpta amorteringskravet ska börja från 1 mars nästa år.
Nytt krav bromsar skulderna
Kravet innebär att de som tar nya bolån som överstiger bruttoinkomsten med 4,5 gånger ska amortera sina skulder med minst 1 procent. Detta gäller utöver det amorteringskrav som redan finns. Syftet med det skärpta amorteringskravet är att bromsa de snabbt växande skulderna hos svenska befolkningen, något som blir extra påtagligt i storstäderna.
Det är Finansdepartementet, Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden som ansvar för vårt lands finansiella stabilitet. Politikernas mål med den ekonomiska politiken är att skapa en så hög välfärd som möjligt.
Problem när FI saknar mandat
Redan här stöter vi på problem när regeringen skjuter över ansvaret för landets ekonomiska stabilitet till Finansinspektionen (FI), eftersom FI saknar mandat att driva igenom beslut. Förslagen som FI tar fram ska fortfatande upp till Riksdagen för beslut. Att fatta beslut som påverkar kan påverka svenskarnas ekonomi på kort sikt under valår är inte populärt och kan vara en anledning till att det skärpta amorteringskravet röstas ner.
Diskussionen som nu pågår kring amorteringskravet är splittrad:
- Nej-sägarna, tycker att andra åtgärder ska gå före, som exempelvis minskning av ränteavdraget, avregleringar på hyresmarknaden, boxskatt och ökat ansvar för banker.
- Ja-sägarna menar att vi inte kan vänta på andra politiska beslut för att hantera den skenande skuldsättningen.
Jag tycker man missar två viktiga perspektiv i diskussionen: Det första är att vi behöver säkerställa att nya lån tas med en sund skuldsättningsgrad. Vilket det skärpta amorteringskravet verkar för. Att vara högt skuldsatt och få ändrade ekonomiska förutsättningar kan vara förödande. Det andra är tidsperspektivet: Vi behöver agera idag och inom ramarna för FI:s mandat. Politikerna har möjligheten att påverka ränteavdrag och göra justeringar på hyresmarknaden och vi konstatera att det inte skett några framsteg på något av områdena. Om det finns en misstro mot FIs förslag och sätt att hantera den finansiella stabiliteten kan också beslutet röstas ner.
Inom kort får vi reda på om det nya kravet börjar gälla från och med mars och blir det så får vi räkna med viss turbolens med ytterligare prisjusteringar på bostäder samtidigt som vi rustar för en bättre framtida motståndskraft.